Patricia Coughlin på rpc:s höstkonferens

Vi var många som var nyfikna på Patricia Coughlin. Första dagens föreläsning var välbesökt och andra dagens workshop blev tidigt fullbokad.

Jag avstår från presentation av ISTDP (Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy) eftersom Paul Benér gjorde en så bra genomgång i Insikten nr 2/10 och även Tor Wennerberg skrivit en utförlig presentation I Psykologtidningen i våras, nr 2/10.

De två dagarna gav via videoband intensiva inblickar i tre olika terapier med tre personer med olika grader av svårigheter. Det blev tydligt vilken varm, engagerad, fokuserad, stödjande och skicklig psykoterapeut Patricia Coughlin är. Då och då stannades banden och hon förtydligade vad som hände, teorin bakom och de olika teknikerna och vad det var hos patienterna som gav henne signaler till ingripanden. Hon är alltså även en skicklig föreläsare och var också generös och tålmodig i att svara på våra frågor. Hon hade snarare önskat att vi i publiken varit mer öppet frågande och reflekterande.

Hon betonade att den psykodynamiska teorin är bra men att vi behöver ändra våra tekniker för att hjälpa våra patienter snabbare. Bland annat var hon kritisk till att vi är alltför respektfulla inför patienternas försvar. Vi behöver tydligare se hur självdestruktiva försvaren mot känslorna är och snabbare hitta sätt att göra försvaren medvetna och kunna blockera dem i allians med patientens friska sidor. I videobanden pekade hon bland annat på hur patienten ibland visar hur hennes omedvetna gått i allians med psykoterapeuten innan det medvetna har upptäckt det.

När patienten väl blir medveten om de tidigare förbjudna känslorna, exempelvis vrede mot psykoterapeuten, så är det viktiga inte att vreden uttryckts direkt mot terapeuten. Det riskerar lätt att bli ett utagerande som bara blir ännu ett försvar. Det viktiga är i stället att patienten först blir medveten om hur känslorna känns i den egna kroppen och sedan kunna fantisera om vad hon/han skulle vilja göra med terapeuten om hon levde ut känslorna. I samband med de fantasierna kommer gamla minnen av de ursprungliga mottagarna av känslorna upp.

Patricia Coughlin betonade att ISTDP är en mycket kraftfull metod och att inte alla patienter kan använda den direkt utan att många först måste ha hjälp av jagstärkande terapi. Därför blir det viktigt att i den första sessionen, 3-4 timmar försöksterapi, göra en diagnostisk bedömning av hur välstrukturerad patienten är. Använder hon främst de tvärstrimmiga viljestyrda musklerna i sitt försvar så är det ett gott tecken till att hon orkar med metoden. Men om hon i stället främst använder den glatta muskulaturen, inre organ eller kognitiva medel som förvirring, blankhet eller dissociation som försvar så är det tecken på att hon först behöver arbeta med jagstärkande terapi.

Eftersom metoden är kraftfull är det viktigt att skaffa sig utbildning och handledning i den. Flera utbildningar pågår nu i Skandinavien, bland annat utbildas blivande lärare och handledare i Norge. Men inga nya utbildningar startas det närmaste året, vilket väckte besvikelse hos flera i publiken som gärna hade velat påbörja en utbildning snarast.
För att få reda på kommande utbildningar eller konferenser kan man gå in på hemsidan: www.patriciacoughlin.com.

På hennes hemsida kan man också se hänvisning till en imponerande mängd forskningsrapporter som visar på så goda resultat att både amerikanska försäkringsbolag och norska myndigheter nu satsar pengar på att stödja ISTDP!

Lena Roos

Vårkonferens 12 april 2024
Psykodynamisk diagnostik