Hur är det att gå i psykodynamisk psykoterapi?

Här beskrivs vad som brukar ta plats bakom psykoterapeutens stängda dörr. Terapeuten har förstås tystnadsplikt, så beskrivningarna av verkliga terapisessioner är sällsynta. Intresset är dock stort, t ex så har den israeliska tv-serien In Therapy, om en psykoterapeuts arbetssituation, lockat storpublik (finns även i amerikansk version - In Treatment). Här beskriver psykoterapeut Paul Benér typiska frågor och intryck.

Första mötet

Vad är psykodynamisk psykoterapi? Vad gör psykoterapeuten? Vad ska jag tala om?

Det kan kännas osäkert och lite skrämmande att komma till första mötet med psykoterapeuten, samtidigt som man kan vara ivrig och förväntansfull att få hjälp. Man anar att man kommer att behöva visa upp sidor av sig själv som man tycker är dåliga och kanske att man har problem som man borde klara av själv. Vad kommer han/hon tycka och tänka om mig? Är psykoterapeuten skicklig och erfaren och kan jag lita på henne/honom?

Det är inte ovanligt med förväntansångest inför en känslomässigt betydelsefull situation. ”Tänk om…” kan man vara upptagen med att fundera över. Tänk om jag inte lyckas förklara, tänk om jag inte förstår vad som sägs, tänk om jag går till fel person, tänk om jag blir besviken, tänk om jag besvärar och bara slösar med hans/hennes tid?

Dessa funderingar, liksom positiva förväntningar av att äntligen ha bestämt sig, är mycket vanliga. Det kan vara lätt att känna sig osäker, skamsen, frustrerad och i underläge. Psykoterapeuten vet om detta.

Psykoterapeuten erbjuder en samtalssituation som är trygg, pålitlig och vinnlägger sig om att visa och känna respekt. Psykoterapeuten lever sig in i och gör sitt yttersta för att förstå dina känslor och funderingar i vad du berättar. Detta kallas empati. Psykoterapeuten behöver vara närvarande, nyfiken och äkta, ärlig. Psykoterapi har effekt genom att erbjuda ett möte genomsyrat av dialog, vilket ger en upplevelse av mening.

Meningsfullhet betyder att man får kontakt med sidor av sig själv som man inte tänkt på men som, när det sker, leder till en upplevelse av äkthet och frihet. Man känner mening och helhet. Det handlar inte om att nödvändigtvis bli lycklig och obekymrad, utan snarare om att uppleva sammanhang, och kompetens.

Psykoterapeuten ber dig berätta om vad du vill ha hjälp med, hur du har det och hur du haft det. Det kan röra sig om känslor av nedstämdhet, misslyckande, svårigheter och olycka i umgänge med andra och i att leva nära någon, känslor av ångest och oro, panikupplevelser, rädslor för saker som andra kan göra, men som gör dig själv begränsad, känslor av osjälvständighet och beroende, känslor av att inte duga och att vara upptagen med misslyckanden.

Hur känns det? Vad är det du går och tänker på? När, var, i vilka situationer? När började det, vet du det? Hur var det då, vad hände, vad tänkte du, vad gjorde du? Vad hjälpte dig då, eller vad var du tvungen att göra för att mildra effekterna?

Hur lever du? Hur ser vardagen ut? Vilka personer är viktiga och hur beskriver du dem? Hur tänker de om dig, tror du? Hur tänker du om dig själv? Vad vill du? Har du tankar om anledningarna till att du mår som du gör och har det som du har det? Vad är din teori om hur det blivit som det blivit? Vad brukar hjälpa? Vad hindrar dig tror du, att gå vidare och utvecklas?

Hur ser du på min roll som psykoterapeut? Vad förväntar du dig? Hur har vi det nu när vi pratar om dessa saker? Vad känner du nu?

Psykoterapeutens förhållningssätt

Alla möten är olika, inget är det andra likt, men det finns ett grundläggande förhållningssätt som psykoterapeuten följer. Det är inte givet att du får dessa frågor på detta sätt som beskrivs här. Snarare kanske psykoterapeuten berättar om sina tankar och intryck av dig och undrar om det stämmer och utifrån dina svar och reaktioner fortskrider samtalet och fördjupas. Fördjupas i fråga om hur det känns, upplevs och allt fler funderingar och minnen kommer fram. Detta kallas associationer.

Associationer, att man kommer att tänka på saker som man inte tänkt på förrän just nu, leder till nyfikenhet men också osäkerhet, för man vet inte riktigt vad det man talar om just nu har med saken att göra. Osäkerheten gör att man vill ha kontroll och kanske även anvisningar, råd. Det kan vara ett sätt att slippa osäkerhet och ett sätt att uttrycka sin hjälplöshet. Det är viktigt att psykoterapeuten kan förklara hur han/hon arbetar för att situationen ska kännas någorlunda trygg. Varför man ska försöka tala fritt, varför man inte får så mycket konkreta råd, varför psykoterapeuten fäster uppmärksamhet på vissa ord eller kroppsspråk. Psykoterapeuten vill inte ta över och göra dig ”liten” och beroende av råd. Det är bättre om du får hjälp att komma fram till vilka råd du själv tycker passar dig.

Att vi kommer att tänka på och tala om saker vi inte tänkt på förrän psykoterapeuten ber oss tala fritt, tala om saker vi själv väljer att tala om, beror på att det mesta vi har inom oss är omedvetet. Vi kan inte vara medvetna om allting för då skulle vi inte kunna fokusera och koncentrera oss. Det är som en dator. Allting vi har på hårddisken kan inte ligga framme på skrivbordet på skärmen. Vi måste sortera och lägga dokument i olika mappar. Ibland hittar vi inte vad vi letar efter och då använder vi datorns söksystem. Det kan räcka med början av ett ord, så kommer det upp ett antal förslag, associationer. Oj, hade jag det också, det hade jag glömt! Eller jag hittar mitt dokument jag letar efter, men upptäcker att det inte motsvarar vad jag tänkte att det handlade om.

Vi har en inre värld av föreställningar och vi förhåller oss till den yttre verkligheten. Det som hjälper oss att fungera i livet med oss själva och andra, är olika sätt vi har utvecklat sen uppväxten att skydda oss från känslor, som vi tror ställer till problem för oss. Framför allt är vi inriktade som människor på att vi behöver relationer till andra, och vi kan vilja undvika den oro som väcks av att vi kan känna motstridiga känslor mot andra. Vi har känslomässiga försvar som gör att vi slipper känna oro och som gör att vi tänker och fungerar som är rätt så typiska och kännetecknande för oss. Vi vill inte bli för ledsna, för arga, för rädda, för avundsjuka och så vidare. Försvaren kan yttra sig som att vi glömmer, inte har en aning om saker, att vi upplever att någon annan är arg i stället för att jag själv är det, att något är farligt men som inte besvärar andra ett dyft.

När vi har symptom och inte trivs i livet, betyder det att vi skyddar oss mot känslor och föreställningar som vi tror är obehagliga och farliga för oss på något sätt. Vi tror kanske vi kan bli för arga, gråta utan slut, att vi kan bli kritiserade och avvisade, att vi blir ensamma och lämnade, att vi inte är omtyckta, att vi kommer att misslyckas med något vi vill göra och så vidare.

Psykoterapeuten är intresserad av hur vi hanterar känslor och föreställningar, intresserad av försvaren och vilken oro som vi hanterar. Vad är du rädd kan hända? Vad är du rädd att den andre tycker? Samtalet leder till att vi närmar oss vad för känslor och föreställningar vi bär på som vi inte vill kännas vid, därför att vi tror att det kommer leda till problem och elände. Om vi känner efter hur besvikna och arga vi kanske är, blir vi då övergivna om vi uttrycker det? Om vi känner efter och visar hur vi längtar efter kontakt och kärlek, så kanske vi blir rädda för att bli avvisade?

Detta arbete kräver att man upplever trygghet, att man kan säga vad som helst utan att det har konsekvenser. Man blir inte tillrättavisad. Fast man kan ju vara rädd för det. Man ska kunna vara öppen och ärlig på ett sätt som man inte upplevt tidigare. Detta tar lite tid. Mycket just därför att man har besvär för att man inte känner tillräcklig tillit till sig själv och andra. Och det tar tid för man vill inte känna saker som man inte är bekväm med och som skrämmer en. Och för att de besvär och problem man dras med ändå är en anpassning som man använt sig av länge och som ändå gjort att man sluppit vara så rädd man tror man skulle bli eller som gjort att man fått stöd från andra.

Psykoterapeuten försöker hjälpa dig att se detta i relation till andra, i tidigare relationer och just nu i samtalet. Det man berättar om är också det man upplever gentemot psykoterapeuten, så man kan bli rädd, förbannad eller glad gentemot psykoterapeuten just nu. Förändring kan bara ske i nuet, så det som sker, vilka känslor och tankar som kommer fram i samtalet just nu är viktiga för att förstå och verkligen känna vad som angeläget för en. Historien bakom dina besvär, hur det utvecklats och i vilka sammanhang, är viktig men att bara tala om den, leder inte i sig till förändring och utveckling. Det är först när du upplever hur historien upprepar sig just nu i samtalet som du känner att det sker ett möte som förändrar. Att ha en egen sammanhängande bild av sin livshistoria ger mening. Mening behöver vi för att kunna leva mer utifrån vilka vi är och mening skapar vi tillsammans med andra. Du förstår vad du kämpar med och varför, vem du är och kan känna dig friare att välja hur du vill leva ditt liv.

Om psykoterapi
Dynamisk psykoterapi är ett samlingsnamn för terapiformer som utvecklats i mer än 100 år…

Om psykoterapeuter
Psykoterapeuter kan arbeta på många olika sätt beroende på vilken typ av problem och svårigheter som ska lösas…

Om psykoterapiutbildning
För att bli legitimerad psykoterapeut behövs en omfattande vidareutbildning…

Om psykoterapiforskning

Bli medlem i Psykoterapicentrum
Vi är Sveriges största intresseförening för legitimerade psykoterapeuter…

Sök en Psykoterapeut
Här kan du söka en psykoterapeut i ditt område eller med viss inriktning…

Tillbaka till
Psykodynamisk psykoterapi